Sakari Alhopuro, verkställande direktör

Bli av med glasögonen genom en laseroperation – och njut mer av dina fritidsintressen (Tietopulssi 3/1998)

Pulssis verkställande direktör, läkaren Sakari Alhopuro, fick sina första glasögon som 12-åring. Han behövde glasögon på grund av lindrig närsynthet, synen var på båda ögonen cirka minus 3,5 diopter. Han märkte det först i skolan då han inte såg vad som stod skrivet på tavlan. Under årens lopp blev han van vid att använda glasögon och de var också en synlig och väsentlig del av hans utseende.

– Det har också sina fördelar att vara närsynt. När man ser bra på nära håll kan man läsa utan glasögon ännu när mänskor i samma ålder redan behöver läsglasögon, framhåller Sakari Alhopuro. På grund av sina fartfyllda fritidsintressen beslöt han sig dock för att låta göra en Excimer-laseroperation för att slippa de besvärande glasögonen.

Somrarna ute till havs

Sakari Alhopuro har sysslat med båtsport och segling sedan har var en liten pojke. Han har seglat jolle, kört olika slags motorbåtar och i vuxen ålder seglat både i skärgården och ute på öppna havet. Varje sommar har han både deltagit i kappseglingar och gjort långfärder i lugnare takt med familjen.

– Ute på sjön är glasögonen ständigt till besvär. När vågorna går höga och vattnet stänker täcker saltvattnet glasögonen och därefter ser man ingenting. I dimma och regn får man hela tiden vattendroppar på glasögonen och det blir svårt att se.

Också kontaktlinserna är i vägen vid segling

– Jag har prövat på kontaktlinser men i båten är inte heller de ett bra alternativ. Vädret förändras snabbt ute till havs. När båten gungar är det besvärligt att gå ned i kajutan för att sätta in kontaktlinserna. Man kan lätt bli illamående och i värsta fall kanske den läckra måltid man ätit inte vill hållas kvar i magsäcken. Man blir så att säga tvungen att mata fiskarna …

– Sjösjuka undviker man bäst genom att hålla sig ute på däck och rikta blicken mot horisonten, till exempel då man styr båten. Det allra värsta i hård sjögång är att pyssla med något småpetigt nere i kajutan. De flesta drabbas då av någon grad av sjösjuka, säger Sakari Alhopuro.

När han simmade såg han inte heller ordentligt innan han skaffade sig sim- och dykarglasögon med samma styrka som glasögonen.

Vintertid på skidor i djup snö

Slalom har redan länge varit en kär hobby för Sakari Alhopuro. Han är väl förtrogen med de flesta mellaneuropeiska skidcentra. Under de senaste åren har han sökt utmaningar också längre bort.

Hans senaste hobby, utförsåkning på orörda pister i djup snö, var den slutliga orsaken till att han ville bli av med glasögonen genom en Excimer-laseroperation. – När snön yr så att man nästan skulle behöva snorkel för att kunna andas är glasögonen ett verkligt plågoris. Om man använder vanliga glasögon under slalomglasögonen är de alltid täckta av imma eller snö och ändå är god syn en förutsättning för att man ska kunna klara branta sluttningar med livet i behåll.

Under de senaste åren har slalomresorna gått till världens snörikaste områden i Klippiga bergen i Canada. – Från Finland flyger man först till Calgary i Canada, sedan åker man norrut med buss 5-7 timmar och slutligen flyger man med helikopter till själva slalomområdet, berättar Sakari Alhopuro.

Ett paradis för slalomåkaren

Cariboos, Bogaboos och Monashees är säkerligen ursprungligen indianspråk. För en erfaren slalomåkare har orden också en annan innebörd. De står för drömmen om ett paradis som många anser vara världens bästa när det gäller utförsåkning.

I Brittiska Columbia faller det årligen i genomsnitt 15-20 m snö. När en sådan mängd snö packas ihop på marken kan snötäcket bli upp till fem meter tjockt. Det översta lagret utgörs ofta av mjuk pulversnö.

– Det finns många som tycker att det är svårt, tungt och farligt att åka slalom i sådan snö. För en erfaren åkare är det bästa som finns att då tillfälle ges åka i djup snö.

Utmaningar också för den erfarna

– För ungefär 30 år sedan hittade den österrikiska alpinisten och skidläraren Hans Gmoser detta område och blev förtjust över dess möjligheter. Området har varken bofast befolkning eller elektricitet. Skidliftar kunde inte byggas där. Det enda sättet att ta sig upp på dessa berg var till en början att klättra. Senare kunde flygplan gå ned på den övre glaciären, men numera betjänas slalomåkarna av helikoptrar.

— Den amerikanska helikoptern Bell 212 kan på en gång ta 11 passagerare, en guide och piloten. Under en dag tar sig gruppen upp ungefär 12–15 gånger. Bergstopparna ligger på cirka 3 800 meters höjd och dalarna på 1 000 meters höjd. Högt där uppe påminner förhållandena om Alperna. Helikoptern kan landa på ett område med en diameter på bara några meter. Från landningsplatsen stupar bergväggarna nästan lodrätt nedåt. Där uppe finns också glaciärer täckta av evig snö och is med djupa och farliga sprickor. Den som åker först är därför alltid en guide som är väl förtrogen med området.

– Trädgränsen går vid cirka 2 500 meters höjd. Största delen av åkningen sker i skogsterräng. Träden binder den mjuka snön vid de branta sluttningarna. Träden är stora och gamla och besläktade med gran och tall. Mellan dem finns gläntor som slalomåkarna söker sig fram till.

— Snöskred är en ständigt hotande fara särskilt när vädret plötsligt blir mildare. Då blir snön tung och glider helt naturligt ned för de branta stupen. Också slalomåkare och helikoptrar kan orsaka snöskred. Alla slalomåkare har en radiosändare och mottagare runt halsen med tanke på risken för snöskred. Om man blir under ett snöskred fungerar apparaten som en sändare och med en likadan apparat ställd i mottagarläge kan man leta efter åkare som begravts under snöskred.

– Orörd natur, storslagna landskap och intressanta människor från världens alla hörn gör varje resa till en unik, fantastisk upplevelse. Cirka 70 % av besökarna har också tidigare deltagit i en heli-ski-resa.

Laseroperationer i maj och oktober

Sakari Alhopuros första laseroperation gjordes i maj 1997 då det första ögat opererades. Han tyckte att ingreppet verkligen gick behändigt ur patientens synvinkel sett.

– Genast efter operationen var ögat mycket känsligt för bländning. Följande dag kändes i ögat samma smärta som när man som ung hade tittat på en svetslåga. Men endast denna första dag var besvärlig, i övrigt hade han inget att klaga på.

— I början av sommaren var ögat ute till havs känsligt för klart ljus, men annars begränsade ingreppet inte livet på något sätt, berättar Sakari Alhopuro om sina känningar efter operationen.

Hans andra öga opererades i oktober och redan samma kväll spelade han för första gången i livet tennis utan glasögon. Synen var genast bra. Också efter den andra operationen hade han ont den andra dagen. Sedan dess har han inte haft några besvär och synskärpan har ständigt förbättrats.

Helt utan glasögon?

När Sakari Alhopuro i mars 2007 var på sin fjärde heli-ski-resa kunde han för första gången hela tiden åka slalom utan glasögon.

– Under båt- och segelsäsongen hindrar saltstänk inte längre sikten. Jag är verkligen nöjd med operationens slutresultat.

I sitt arbete använder Sakari Alhopuro alltjämt glasögon. Delvis beror det kanske på gammal vana, men framför allt på att han i annat fall skulle vara tvungen att använda läsglasögon för att se bra på nära håll eller läsa. Ibland kan man vid operationen med avsikt lämna ögonen aningen närsynta och på så sätt flytta fram behovet av läsglasögon. I Sakari Alhopuros fall gjorde man inte så eftersom han uttryckligen på grund av sina fritidsintressen ville se bra på långt håll. – Men när jag iakttar fåglar eller fotograferar ute i naturen eller är ute på sjön eller i slalombacken behöver jag inte längre glasögon utan ser verkligen bra utan. Tänk om man haft möjlighet till en sådan operation redan som tjugoåring!